MORGONSTUND...

...har verkligen inget guld i mun när man varit vaken seeent med en skrikande liten kille, fått sova endast fem timmar (efter flera veckors sömnbrist dessutom...) och sen blir väckt, en timme före tuppen (som jag fått för mig kliver upp runt sju på morgnarna), av samma lilla kille som skrek igår men som nu är hur pigg som helst. Sitter i sin säng och leker med Kalle Kanin, pladdrar och kvittrar så glatt. För honom var det tydligen dags att gå upp. Det var det däremot INTE för mamman, som inte kunde tro att livet kunde vara så orättvist att hon inte fick sova ut idag heller. Lilleman fick som han ville. Som vanligt. Vi gick upp, bytte blöja, petade i en Alvedon, lite näsdroppar och sen en flaska välling. Ja, morgonen fick rulla på som den brukar och nu är golven dammsugna och torkade (ja jag veeet att det kanske inte behövs varje dag!!), Joel har badat och klätts på, katterna har fått mat och varit ute, mamman har duschat och blivit klar med sitt och Joel har sovit förmiddagsluren (två och en halv timme...vissa har det bra!). Nu är det dags för lite lunch och sen kanske en promenad på det...om jag kan sluta se i kors. Annars lär jag väl gå vilse.