torsdag 27 augusti 2009

JOEL HAR GÅTT IN I VÄGGEN

Där står han säkert. Utan vägg framför får han upp en farlig fart på vagnen och då vill det till att någon är med och håller emot. Annars går det åt pipsvängen kan man säga.

JAG KANSKE BORDE BLIVIT BRANDMAN

Vilken tur att jag gick in i Marcus rum för att öppna fönstret i förmiddags. Vad får jag se där utanför? Jo, högt uppe på Älsklingens byggnadsställning spankulerar Molly omkring, förtvivlat jamande och kan inte ta sig ner. Hur hon kom upp? Jag antar att hon klättrade uppför de plankorna som står, nästan lodrätt, lutade på andra sidan ställningen. Upp kom hon alltså men inte ner. Det blev till att sätta Joel i säkerhet och sen släpa ut vår stora stege från garaget, luta den mot taket och sen bege sig uppåt. Väl uppe ska ni ju inte tro att det var en liten kattfröken som hade lust att följa med ner igen. Nehej då, hon kutade upp på garagetaket och där stod jag som ett fån och ropade och lockade. Till slut blev jag arg och tänkte att då kan du ju sitta där då, dumma kattskrälle. Halvvägs ner för stegen ser jag att Molly smugit fram till takkanten. Snabbt snabbt upp igen, grabbade tag i henne innan hon hann sticka igen och så bar det av nedåt. Alla fyra benen spretade åt var sitt håll på lilla missen och hon var säkert lika rädd som jag på vägen ner. Men ner kom vi och nere på marken stod Tiger och väntade på "syrran". Nu får vi se om hon är smart nog att inte klättra upp dit igen. Kattskrälle!! ;o)

PÅ EGNA BEN

Nu börjar det bli barnsäkrat överallt hemma hos oss. Lilleman är ju både högt och lågt och överallt samtidigt. Att stå och rycka och dra i köksluckorna är en favorit. Att jaga katterna och sno deras mat är en annan. Han har fullt sjå varenda dag vår minsta lilla kille. :o)

tisdag 25 augusti 2009

MORMIS & MORFIS

Igår hade vi en mysdag, jag och mina yngsta små kärlekar. Erik bakade chokladbollar på förmiddagen och efter lunch åkte vi hem till mormor och morfar i Rasbo och fikade. Mormor hade bakat bullar och äppelkaka. Gott! Erik hade lyckats fantastiskt bra med sina chokladbollar och vi bjöd mormor och morfar på ett par stycken. Joel smakade lite äppelkaka med vaniljsås och ställde sig upp i stolen när jag inte hann ge honom tillräckligt snabbt. Erik hade tagit med sig sin slangbella och övade prickskytte ute på ängen, Joel gosade med mormor medan morfar och jag inspekterade morfars tomatodling. Med tanke på mängden kommer han snart få äta tomater så det sprutar ur öronen. ;o) När Erik fikat så magen stod i åtta hörn, tackade vi för oss och åkte och hämtade Marcus hos en kompis. Väl hemma tog mamman en långpromenad och sen vankades korv och spagetthi. Efter middagen kom farbror D och kusin L och hämtade med sig Älsklingen, Marcus och Erik ut till skogen, där det plockades kantareller. Det blev inga större mängder, men ett par goda kantarellsmörgåsar och en smarrig sås kan det säkert räcka till. :o)



fredag 21 augusti 2009

KÄRT BESÖK

Igår kom en kär vän och hans fru och hälsade på. Trais och jag lärde känna varandra för åtta år sedan och det var hela sex år sedan vi träffades senast. Så roligt att ses igen!! Jag hoppas att vi kan komma och hälsa på er i North Carolina någon gång. Tack för att ni kom!! :o)  Kan ju tillägga att Älsklingen var mäkta imponerad över din svenska, Trais! Du bryter ju knappt! 

TRÄNAR


Joel är i full färd med att träna mest hela dagarna. Här har han hittat katternas klätterträd som är helt perfekt att resa sig emot. Sen är det klart att man måste vila lite emellanåt. Gullunge!! 

tisdag 18 augusti 2009

STORTVÄTT

Erik bangar aldrig när det finns chans att få hjälpa till utomhus. Han och Älsklingen hjälptes åt med att tvätta bilen ordentligt härom dagen. Jag har tänkt göra det varenda dag i någon vecka nu, men jag hinner ju aldrig! Killarna gjorde ett kanon-jobb  med ett strålande resultat. 

TEAM -08

Ja då, det blir säkert en liten innebandyspelare av den här killen också ska ni se. Precis som storebror Marcus! Det lär ju bli en och annan timme i idrottshallen för Joel också. Första gången han var där var han ju blott fem dagar gammal!! Skoj att låna brorsans klubba, även fast den är lite för lång... Storebror Erik hjälper gärna till och visar precis hur det ska gå till, för han vet minsann. :o)

9 MÅNADER

Den 9/8 blev lillprinsen nio månader. Han är snabb som en liten vessla när han kryper, han reser sig mot allt han kommer åt och blir överlycklig när han får knalla runt med sin lära-gå-vagn. Humör har han börjat få också! Blir skit-arg när man tar ifrån honom något han inte får ha!! Skönt att se att det är lite krut i gossen!! Ha ha!! Jag tror att han har världens mest elastiska leder, för han når ju nästan hur långt som helst! Som om han kunde koppla loss uppe i axel-leden och sen når armen allt han vill komma åt, oavsett hur långt in på bordet man lagt det. Märkligt det där! Vi har inte varit till bvc på länge men enligt vår våg ska han väga strax över 10 kilo nu, och Älsklingens måttstock skvallrade om 76 cm. Joels goa temperament håller i sig och han är nästan alltid glad. Förutom nu då, när han har feber och är lite hängig, men då får man vara lite gnällig. 

EN DAG I SIGTUNA

Förrförra helgen, en strålande vacker dag, packade vi in barnvagn och filt i bilen och åkte till mysiga Sigtuna. Vi åt salladslunch på filten i gräset och sen strosade vi runt och tittade. Gick ner till hamnen och tittade på båtar igen. En dag kanske... Hittade en gammal Albin 25:a (den med blått kapell på den andra av båtbilderna), likadan som min mamma och pappa hade när jag och mina bröder var små. En fin familjebåt. Var tvungen att fota den med Älsklingen i förgrunden. O captain, my captain...  :o) Vilken härlig dag vi fick!!



DÅ VAR DET DAGS

Visst kan man väl känna att det börjar bli lite höstigt i luften redan? Några löv har börjat gulna och det är både kyligare och mörkare på kvällarna. Lite vemodigt att sommaren närmar sig sitt slut men samtidigt ser jag fram emot en mysig höst. Tycker om årstidsskiftningarna!! Dessvärre kommer ju en massa små virusar och bassillusker också den här årstiden, och vi har åkt på vår första "familje-förkylning" för säsongen. Älsklingen började med halsont, snorig näsa och ont i kroppen. Sen började Marcus huttra och frysa, fick hög feber och ont i halsen. Tätt efter honom förvandlades även Erik till en liten kamin. Feber och ont i halsen där också. Bara jag och Joel kvar... Tills igår då även Lilleman fick siffrorna att ticka upp i taket på febertermometern, och han var gnällig och klängig hela dagen. Igår kväll började jag känna av min hals och kände mig ganska ruggig. Fortfarande ont i halsen idag men inget annat. Joel är dock fortfarande febrig och snorig. Nu håller vi tummarna för att det ska gå över snart så vi får pigga på oss. 

onsdag 12 augusti 2009

TILLBAKA

Efter att ha varit däckad av ett hemskt migränanfall i två dygn, är jag nu tillbaka från någonstans mellan liv och död. Migrän är lika onödigt som fästingar och mygg om ni frågar mig! Fy sjutton vad ett huvud kan värka!! Ett tag hade jag så ont att jag inte visste om jag skulle svimma eller kräkas. Natten var outhärdlig! Hade så ont att jag inte ens kunde ha huvudet på kudden! Provade att sitta upp och sova, men utan stöd för knoppen var det ju dömt att misslyckas. Vad gör man då? Det enda som hjälper mot huvudvärken är att sova, men det går inte eftersom man inte kan ligga pga huvudvärken... Tips och idéer tas tacksamt emot. För första gången i min migränhistoria provade jag att ta dubbel dos av min migränmedicin, men inte ens det hjälpte. Medicinen är kanon när den hjälper. Enda biverkningen jag får är att jag blir ännu tröttare och dåsigare, men det kan man ju gärna ta bara man slipper ha ont. Nu hade jag precis lika ont men blev galet trött! Gårdagen var ingen höjdare! Hade alla mina tre gossar hemma och alla behöver ju mamma lite då och då. Det var bara att fram-mana superkrafter någonstans ifrån och ta itu med allt som skulle göras. Joel är ju en ganska aktiv 9-månaders kille som man inte tar där man satt honom längre, så jag hade att göra. Joel fick sitt bad, golven blev dammsugna (för att Joel inte skulle se ut som en liten hårboll...), sängen blev bäddad, katterna fick mat, diskmaskinen blev både ur- och i-plockad, grabbarna fick både frukost och lunch (själv hade jag noll aptit och gick och vinglade mellan väggar och dörrposter...) och till slut fick även mamman duscha. Försökte sova lite när Joel sov middag, men det gick inte så bra. Marcus och Erik blev osams om något, och mamma behövde ingripa. Så trött att tårarna brände innanför ögonlocken, men jag vet ju att huvudvärken bara blir ännu värre om jag börjar gråta. Älsklingen kom hem lite tidigare och tog över. Tack och lov för det! Jag kunde äntligen lägga mig och vila en stund, men någon sömn blev det inte förr än till natten. Idag är det bättre. Har fortfarande ont och är väldigt trött, men jag kan i alla fall stå rakt. Jag har haft migrän sedan jag var 14 år, men det är inte så ofta jag får sådana anfall som den här gången. Kan inte låta bli att undra hur många "små grå" som kolar vippen en sådan här gång. Usch och fy!!  :o(

fredag 7 augusti 2009

KVÄLLS-PICKNICK

När Älsklingen kom hem från jobbet idag, föreslog han att vi skulle ta en liten picknick vid Skaris. Det stället älskar jag och vädret var vackert, så jag var inte sen att tacka ja. Vi köpte med oss lite gott på vägen och styrde dit. Satt på "vår" brygga, mumsade och njöt. Så himla najs!! Sen tittade vi lite på båtarna och drömde oss bort innan vi åkte hemåt. Tack för en riktig mys-stund hjärtat!!  :o)

ÄLSKLINGEN



Jag har världens bästa älskling!!! Han älskar mig och barnen mer än allt annat och det känns ända in i själen. Mina stora pojkar har han tagit till sig redan från början och han behandlar dem som om de vore hans egna. Det verkar inte finnas några gränser för kärleken och tålamodet hos honom. Han ger och ger allt vad han kan, och någon skillnad mellan Marcus, Erik och Joel finns inte. Han gör allt han kan för alla tre! Han är engagerad i allt som gäller barnen, och han hänger med och han ställer upp. Han finns alltid där. Han är min stora trygghet och jag älskar honom mer än jag förmår uttrycka i ord. Han tycker verkligen om att vara med sin familj och vi kommer alltid i främsta rummet. Den känslan är helt obeskrivlig för mig! Det är ju så det ska vara och det jag har drömt om i hela mitt liv. Att se honom kliva in i mitt liv och bli en så fantastisk bonus-pappa för Marcus och Erik gör att mitt hjärta jublar! Att se honom ta sig an pojkarna och hur han hittar på en massa skoj med dem... Det värmer hela mig, inifrån och ut. Han tar med dem ut i garaget där de får snickra och greja, han spelar fotboll med dem, han skjutsar och hämtar, han sitter och nöter bänk på Marcus träningar och matcher, han hjälper till med läxor, han läser för dem, han tar med dem ut i köket där de hjälps åt med maten, han badar med dem, han åker till pulkabacken med dem, han låter dem köra båten när vi är uppe i sommarstugan och han har lärt dem att fiska med kastspö, han bygger pepparkakshus med dem, han pusslar och pysslar, han går ut med dem och fixar en varsin slangbella om de ber honom, han möblerar om i deras rum efter deras önskemål, han tar med dem på en massa roliga äventyr (stora som små), han tar sig tid att lyssna när de vill berätta något och han visar intresse, svarar och lär dem saker som de inte visste. Vill någon sitta i soffan och mysa eller bara få en kram, så säger han inte nej. Han har vettiga och bra regler och han talar om varför de finns. Han visar på skillnaden mellan rätt och fel. Han är en sådan extra-pappa jag önskar att alla barn med frånskilda föräldrar kunde få. Han är en suverän pappa för alla tre killarna och med tanke på att han helt plötsligt fick två ganska stora barn i sitt liv, har han klarat det med bravur!! Dessutom är han en helt underbar make och mitt stora stöd genom allt. Vi har blivit ett oslagbart team och vi grejar vad som helst tillsammans. Jag älskar dig så mitt hjärta, för den du är och för allt du gör för vår familj!! Du är den bästa älsklingen som finns!! 









tisdag 4 augusti 2009

MOCKAFJONKER & FILLIFJUPPER

När vi var uppe i stugan fick Joel egna mockasiner (eller mockafjonker som jag kallar dem). Tänk att de finns kvar. Tror att jag hade sådana när jag var liten. Toppenbra på små fossingar som vill ut och knalla runt överallt. Jag håller med om att de små Puma-skorna Joel har (i storlek 19) är betydligt tuffare, men ack så svåra att stå och gå i än. Mockafjuonker är kalas!! Mockafjonker fick det bli!! Fillifjupper är något helt annat... Än så länge räcker det med blöjan... ;o)

NU KRYPER JAG

Ja då, nu kryper Joel, och fort går det. Nu kan inte mamma och pappa sitta stilla längre. Nu är det bara att hålla koll och jaga. "Aja baja-tiden" har tagit sin början, och den brukar ju kunna hålla på ett tag. Hmm... Men Joel är så nöjd med sin nya tillvaro där han kan ta sig fram alldeles själv på golvet.


REGN-BAD

I söndags öppnade sig himlen och vi fick en rejäl regnskur. Marcus kastade på sig badshortsen och slängde sig i poolen. Det ÄR faktiskt väldigt mysigt att bada när det regnar. Som dusch och bad på samma gång.