KÄRT BESÖK

Ja, idag fick jag mysigt besök må ni tro! Marcus ringde igår och ville komma över idag, så jag hämtade honom i morse. Vi köpte med oss frukost hem från Donken och sen har vi haft en lugn och skön dag. Marcus bakade en kladdkaka (med bara lite hjälp av mig) som vi mumsade på efter lunchen. Såg jag inte helt fel så tror jag att smeten blev väldigt god. Den som bakar får ju slicka skålen, så idag blev mamman utan. Mys att få rå om dig idag hjärtat! Vi saknade Erik, men han ville gå på skogsutflykt med dagis idag. Skickar en stor puss till honom och längtar till söndag när han också kommer hem till mig igen. Älskar er mina gossar!! :o)

TEMPERATUREN ÄR HÖG UTI KROPPEN

Visst är det väl fascinerande med barn, att de kan vara så pigga trots att de är sjuka!? Visst är det väldigt mycket gnäll och kläng på Joel nu, men det kan man ju förstå när han är så förkyld och har feber. Då får man gnälla och klänga. I alla fall om man är liten. Med min sömn är det total katastrof just nu, och jag är så trött att jag mår illa och hela kroppen värker. Joel är ju så snorig och har svårt att andas på nätterna, så han vaknar och är så ledsen flera gånger varje natt. I morse var jag nära att klappa ihop av trötthet, men trots det har ju den här dagen också funkat. På något sätt bara måste det ju göra det, hur trött man än är. Har blivit lovad att få sova ett par nätter nu. Ska parkera mig i eget rum och stoppa i öronproppar i natt. Tänk att få sova 7-8 timmar i sträck!! Det kan jag inte ens komma ihåg när jag gjorde sist.

BÄSTA PÅ LÄNGE

Den här låten är sååå himla bra!! Lyssna på texten. Jag får tårar i ögonen varje gång...

MORGONSTUND...

...har verkligen inget guld i mun när man varit vaken seeent med en skrikande liten kille, fått sova endast fem timmar (efter flera veckors sömnbrist dessutom...) och sen blir väckt, en timme före tuppen (som jag fått för mig kliver upp runt sju på morgnarna), av samma lilla kille som skrek igår men som nu är hur pigg som helst. Sitter i sin säng och leker med Kalle Kanin, pladdrar och kvittrar så glatt. För honom var det tydligen dags att gå upp. Det var det däremot INTE för mamman, som inte kunde tro att livet kunde vara så orättvist att hon inte fick sova ut idag heller. Lilleman fick som han ville. Som vanligt. Vi gick upp, bytte blöja, petade i en Alvedon, lite näsdroppar och sen en flaska välling. Ja, morgonen fick rulla på som den brukar och nu är golven dammsugna och torkade (ja jag veeet att det kanske inte behövs varje dag!!), Joel har badat och klätts på, katterna har fått mat och varit ute, mamman har duschat och blivit klar med sitt och Joel har sovit förmiddagsluren (två och en halv timme...vissa har det bra!). Nu är det dags för lite lunch och sen kanske en promenad på det...om jag kan sluta se i kors. Annars lär jag väl gå vilse.

SJUKT TRÖTT

I pappas knä innan helvetet bröt ut! Så förkyld och så galet
trött, men vill inte sova.

DET FINNS BÄTTRE KVÄLLAR

18.00 kämpar för att få en övertrött liten kille att somna. Han
somnar till slut, utmattad av all gråt. 22.00 vaknar Lilleman efter
endast fyra timmars sömn. Täppt i näsan och ledsen. Näst intill
otröstlig. Börjar oroa mig för att han har ont någonstans, så
mycket gråter han. Trycker lätt på öronen och klämmer lite på
magen, men det verkar han inte reagera på. Bara fortsätter att
gråta. Vägrar ligga i sin säng och man får knappt hålla i honom.
Ju mer han gråter desto snorigare blir det i näsan vilket i sin tur
gör det svårare att suga på nappen. När en timme gått går vi och
lägger oss men Joel får nästan panik bara man närmar sig hans säng
med honom i famnen. Han vill inte ligga i vår säng heller. Vad gör
man? Han är ju dötrött vid det här laget. När nästan en timme
gått med konstant gallskrik la vi honom i sin säng trots vilda
protester. Vi la honom ner och han ställde sig upp, vi la ner honom
igen och han gallskrek och ställde sig upp igen. Så höll det på.
Till slut orkade han inte kämpa emot längre utan låg kvar. Skrek men
låg ner. Så strax efter midnatt bleknade skriken och blev till
trötta snyftningar som till slut dog ut och ersattes av en ljuvlig
tystnad. Bara djupa, förkylningsrossliga andetag och ett gott
smackande på nappen hörs nu. Hoppas att du får sova skönt nu lilla
vän. Det behöver du.

Skickat från min iPhone

HAKSMÄLL

När en liten kille precis har lärt sig att gå, och har så mycket spring i sina små ben händer det lätt olyckor lite då och då. Härom dagen fick lilla hakan känna på hur hårt ett stengolv kan vara. Högt vrål, stora tårar och sen ett duktigt blåmärke blev resultatet av obalansen den gången. Vi kramades lite och snart var Joel lika go och glad som han brukar. Charmtrollet!! :o)

FILMTAJM

Här kommer så äntligen bildbevis i filmformat!! Fast nu har han ju övat och övat en hel vecka! ;o)

FARBROR POLISEN

Nu ni, ska ni få höra. Här sitter jag, tidigt på morgonen, och pysslar lite med datorn i godan ro. Har inte ens hunnit få på mig ett par brallor och det är fortfarande ganska mörkt ute. Då ser jag plötsligt att en man kommer gåendes ner för vår infart. En hund har han med sig också. Först när jag ser att en tjej kommer tätt efter dem, ser jag att det är två poliser med en polishund. Det tog väl ca två och en halv sekund innan jag skuttat i ett par byxor och kutat till dörren. Första tanken var att de var ute och letade efter någon, och att de kanske skulle knacka på och fråga om jag sett något. Det gjorde de inte. De fortsatte förbi vår dörr och gick över vår grusplan och runt rosenhäcken in på grannens tomt. Jag tänkte att jag måste höra om det hänt något, men när jag fått på mig skorna hade poliserna kommit så långt in på grannens tomt att jag hade fått ropa om de skulle höra mig. Jag tog istället soppåsen och gick upp till soptunnan. Då såg jag att det stod två polisbilar där uppe. Tre eller fyra uniformerade poliser och en hund smög runt på granntomten och kikade in genom fönstren. Gissa hur nyfiken man blir!? Ganska mycket!! Gick in igen och kollade lite diskret i fönstren. Då börjar två av poliserna att spärra av alla dörrar till huset med blå-vit-randig tejp. Nu började det kännas väldigt mycket "Beck", så jag gick ut igen för att fråga vad som var på gång. Innan jag och Joel fått på oss jackor och skor så åkte den ena polisbilen. Den andra åkte när vi kom upp till vägen. De två poliserna bara hejade lite fint på oss. De kom alltså hit tidigt tidigt i dag, gick in via vår nerfart, in på grannens tomt där de smög runt och sen spärrade de av dörrarna och åkte härifrån. Nicke Nyfiken har aldrig varit lika nyfiken som jag är nu!! Vad sjutton kan ha hänt!? Nu är det lugna gatan igen och inte en bil har synts till, men avspärrningarna sitter kvar för dörrarna. Ja, så såg min morgon ut...

TOKIGA BRÖDER

Mellan-gos och Lill-gos är på g!! :o)

VISST FINNS DET FÖRUTSÄTTNINGAR...

...för att även minstingen i familjen kommer bli innebandykille. Inga större problem att hantera klubba och boll där inte, men en något kortare klubba vore ju förstås att föredra. :o)

HÄR KOMMER JAG!

Ja, nu knallar han och går nästan hela tiden vår minsta kille. Krypa är inte ett alternativ speciellt ofta längre. Här har fotograf Erik varit framme och fångat lillebror på bild.

HÖSTPROMENAD

En riktigt trött liten kille fick sova en stund i vagnen, när mamman och pappan gick på promenad i friska höstluften.

SLARVMAJA

Noga med andra och annat, men slarvig med mig själv. Sömn, kost och motion är väldigt viktiga saker och tyvärr något som blivit kraftigt eftersatt här. Har inte sovit många hela nätter det senaste året, och är konstant trött. Måste ta tag i det och se till att få sova! Äter gör jag men har säkert näringsbrist ändå, pga VAD jag äter. Sömnbrist + näringsbrist är ingen vidare kombination! Måste ta tag i den biten också och se till att börja äta sånt som kroppen behöver. Motion får jag en del genom att springa efter tre små pojkar, städa, tvätta, bädda, plocka och allt sånt man måste göra, samt av de promenader som blir av, men det är inte tillräckligt. Måste ta tag i den biten också! Få mer rutin på att röra på mig regelbundet. Sömnbrist + näringsbrist + brist på motion = en ganska dåligt fungerande mamma (fru, dotter, vän...). Nej, nu får det bli annat! Skärpning!!

TYP SNYGGASTE MÅLET NÅGONSIN!!

Kolla in den här killen! Han är bara nio år och gör ett av de snyggaste målen jag någonsin sett. Så COOL!!! :o)

Positivt tänkande

Idag fick jag ett mail som jag vill dela med mig av till Er. Jag har ingen aning om vem den här Kalle är, men han är ett föredöme och har en inställning till livet som vi alla borde sträva efter. Läs och begrunda för detta är tänkvärt!!

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'. Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?' Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.' Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet. 'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag. 'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv. Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?' Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. 'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', sa Kalle. 'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'. 'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något. Vad gjorde du då?', frågade jag. Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'. Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34 Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår. Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här..... Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna. ....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb. ... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner. ....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet. ... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem. ...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen. ... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt. ... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil. ... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt. ... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra. ... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig ... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt. ... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever. .... och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.

LÄNGTAR EFTER ER!!

Åh, vad jag saknar er mina älskade ungar!! Så tomt när ni inte är hemma. Bara två dagar kvar nu, så är allt som det ska igen. Längtar!!!

BILDBEVIS

Nu är det framSTEG varenda dag!! Det började med ett litet ynka steg. Sen tog han två. Igår gick han sju steg (i rena ilskan över att mamman inte lyfte upp honom när han tänkt...), och idag blev det nog ungefär femton små kliv. Han verkar tycka det är riktigt kul att ha kommit på hur man går, för nu övas det flitigt. Nästan löjligt dock hur svårt det är att fånga på film (trots att jag har både mobilen, digitalkameran och videokameran framme att hugga direkt när gossen reser sig!). En liten filmsnutt hade ju varit ett bättre bildbevis, och jag har inte gett upp mina försök än. Han är på g vår lilla gullunge!! :o)

VEM TÖRS GOSA MED EN TIGER??

Joel törs!! Han "pratar" så gulligt med kissarna och så kryper han intill och vill mysa med dem. Molly är mest med på noterna men ibland ligger även Tiger kvar en stund. Som idag, på hallmattan. Så söta!!

NU SKA HÄR STÄDAS

I morse fick jag minsann hjälp av en väldigt liten städhjälp. Joel tycker att dammsugaren är jätterolig. Behöver jag säga att han är ganska ensam om det här hemma!? ;o) Men dammsuger gör vi ändå, var eviga dag. Ja ja, jag vet... Jag är lite nojjig med just golven. De bara måste vara rena! Törs jag tala om att jag våttorkar dem varannan dag..? Hmm...
Heja mamma!! Jag hade en egen hejarklack, så städningen gick galant idag. :o)

ÖDMJUKHET

Den egenskap jag värderar allra högst är ödmjukhet, och jag har så svårt att förstå personer som saknar den egenskapen. Jag kommer ifrån en väldigt ödmjuk familj och jag tycker att jag själv är en ödmjuk människa. Ödmjuk inför andra och ödmjuk inför livet. Jag har lärt mig att vara vänlig, öppen för våra olikheter och att tänka mig för i det jag säger och gör, för att inte såra andra. Jag är försiktig och mer defensiv än offensiv. Tyvärr kan det ibland uppfattas som ointresse eller till och med som snorkighet, men det är långt ifrån sanningen. Jag avvaktar hellre och läser av människor och situationer, än går på direkt och riskerar att det blir fel. Jag kan vara lite blyg men jag är också en väldigt bra lyssnare. Jag har förmågan att kunna ge andra mer plats eftersom jag inte behöver så mycket plats själv. Jag har inget behov av att synas och höras mest. Det har jag aldrig haft. Jag får min bekräftelse ändå, på andra sätt, av mina barn, av min man, av mina vänner och av min familj. Däremot har jag, som de flesta, ett behov av att känna mig accepterad för den jag är. När jag känner det kan jag släppa in människor och det är först då de lär känna mig. I de situationer där jag inte känner mig accepterad eller ens sedd, förblir dörren stängd. Eftersom jag själv fungerar så här, har jag blivit väldigt bra på att närma mig andra som verkar funka på samma sätt. Jag vet ju hur det känns. Jag vet hur viktigt det är att känna tillit innan man låter någon komma nära. Jag tror att det är därför jag är omtyckt som sjuksköterska, för att jag kan lyssna, ge människor plats, vara lyhörd och ödmjuk. Jag hoppas det i alla fall, så att det inte bara är min fantastiska förmåga att sticka folk. Härom dagen var jag väldigt ledsen och jag ringde och pratade med min mamma. Hon är också bra på att lyssna och ge andra plats. Hon lät mig ta den plats jag behövde och hon lyssnade och förstod. Hon vet vad jag varit med om genom åren och hon talade om hur stolt hon och pappa är över mig. De tycker att jag är så stark som tagit mig igenom så mycket tufft och ändå tagit mig tillbaka upp på fötter igen. Nej, det har inte varit så lätt och visst har jag fått kämpa hårt, både för mig och för barnen, men om jag är så stark vet jag inte. Jag hade ju aldrig något val. Det var bara att ta sig igenom allt som livet hade i beredskap för mig. Kanske har det stärkt mig på vissa sätt, men tyvärr har det också förändrat mig på olika sätt. Man blir väldigt tilltufsad på vägen, av alla smällar man får. Den jag var innan kommer jag aldrig att bli igen. Styrkan kanske finns där och jag skulle slåss till sista blodsdroppen för mina barn, men en stor del av min tillit till andra har gått förlorad. Det finns väldigt få människor jag litar på, och de håller jag kärare än allt annat i livet. Jag tror att ni vet vilka ni är. Trots detta försöker jag att alltid behålla min ödmjukhet, och har som sagt väldigt svårt att förstå människor som inte har det i sig.

LILLA GRODAN

Så gudomligt söt!! Bara bebisar och hundar kan vara så underbara
när de sover. Mys!!

Mobilblogg

Nu då? Kan det funka nu!? Ja men visst!! Tack snälla söta Lotta för hjälpen!! Trots min blonda kalufs lyckades jag, med din hjälp, få till ett inlägg med både bild och text och skickade det från mobilen till bloggen. Äntligen!! Här har man gått med sin fantastiska iphone så länge, men inte fått det att funka. Nu kan jag blogga när som helst och från var som helst. Tack vännen!! :o)

MIN DOPDAG

Idag är det exakt 36 år sedan jag döptes. Min kära mor påminde mig och jag tog mig faktiskt för att till och med tända mitt gamla dopljus som hängt med alla dessa år. Något gulnat och lite rangligt sedan Erik råkade fingra på det för ett par år sedan, men det lyste lika fint för det. Väldigt passande var ju också att ett halsband jag beställt för flera veckor sedan, råkade komma hem just idag. Ett namnhalsband till och med. :o) Så, grattis på dopdagen...till mig själv.

KLAPPA FINT!

Joel tycker det är superskoj med Molly och Tiger, och man får hålla lite koll så att han är snäll mot dem. Katterna är jättegoa och så försiktiga med honom men han är inte alltid lika gosig mot dem. Just nu är han inne i någon period då han ska försöka peta ut ögonen på allt och alla. Ser väl spännande ut förstås. Tiger och Molly tar gärna sin tillflykt in i Marcus nya rum och ligger och gosar på hans säng. Oftast får de vara ifred där...men inte alltid. Joel har förresten tagit sina första steg (bara två tre stycken, men ändå...) och fått sin sjätte tand. Två till är på gång när som helst. Så nu är han, som morfar brukar säga, på hugget!! :o)

VINTERVITT

Så kom den då, årets första snö. Vaknade igår morse och marken var vit av ett tunt täcke. Några små flingor singlade fortfarande ner och mysfaktorn var hög. Det är något speciellt med årets första snöfall...varje år. Ändå tycker jag nog att den kan få dröja någon månad till. Mitten av oktober känns lite tidigt. Det är ju så lååångt till våren!!

BARA TÄNK EFTER...

Jämför det ena med det andra. Den stora artikeln med det i den gula lilla rutan. Är det verkligen rimligt??

BACK TO WORK

Min mammaledighet började för över ett år sedan, och i lördags var det dags att göra lite come back på jobbet. Det fattades folk och jag tyckte det kunde vara bra att smyga igång lite lätt med ett helgpass. Tänk att det är ungefär samma sak som att cykla... Har man en gång lärt sig så sitter det där bak i ryggmärgen någonstans. Det rullade på som vanligt och det kändes inte som om jag varit där ifrån så länge.

På väg upp i hissen med dagens prover i lådan, som ska flyttas från en kyl till en annan. Landstingets mode måste snart någon göra något åt!!! Den där vita pyjamasen är inte så vidare trendig.

Här är mitt lilla kryp-in där jag huserar när jag jobbar helg. Ett pytte-rum som bara rymmer det viktigaste. Här inne ringer jag upp mina patienter och jobbar med datorn.

BADGOSSE

Så söt att man bara ler!! :o) Han älskar att sitta och plaska i sin balja, och det är allra roligast när pappa är hemma och tar hand om badstunden. Mysigt!! Har vi tur kanske vi kan få in ett badkar i ena badrummet snart. Det skulle garanterat vara MYCKET uppskattat av tre små gossar här hemma. Även mamman kan tänka sig ett varmt skönt bad ibland... Framför allt nu när hösten är här och vintern är i antågande.

EGET INITIATIV

När jag hämtade Marcus i skolan i fredags drog han upp ett papper ur väskan som han ville visa. Han hade ritat på ena sidan och förklarade att det var en övning i innebandy som han ville prova. Det var streck hit och dit, kryss och bokstäver. På andra sidan stod en förklaring till hur det skulle gå till. När vi kom till träningen samma kväll gick han och överlämnade sin idé till sin tränare. På tisdag ska de prova den övningen. Ja, sådan är han, min äldsta kille. Du är cool, Marcus!! Vem vet...en framtida tränare kanske..? :o)

11 MÅNADER

Minsann så börjar Joel bli stora karln. Bara en månad kvar till första födelsedagen och jag börjar undra var det här året tog vägen. Det har verkligen gått så enormt snabbt!! Från en gigantisk mage, till ett nyfött litet pyre, till ett litet busfrö på nolltid. Svårt att fatta hur mycket en liten skrutt lär sig på så kort tid! De första två små stegen kom idag. Från duschväggen till mammas ben. Snart kutar han ifrån en...

SLÖHÖGAR

Tiger och Molly är våra supergosiga katter och ibland är de så där extra söta att man bara måste föreviga dem på bild. De ligger gärna och myser i sin hängmatta precis som de gjorde när de var pyttiga små kattungar. Nu är den lagom för EN i taget, men det bryr de sig inte om. De klämmer ihop sig och så ligger de där, tätt tätt ihop, och spinner. Mysmissar!!

KOKOSBOLLSKLADD

Spana in den här gullungen som fått smaska i sig en kokosboll alldeles själv. Tänk att något kan vara så gott...och så kladdigt!! :o)

SKADAD MISSE

I onsdags kväll, när Molly kom in och hoppade upp i mitt knä, såg jag att hon var alldeles svullen i ena ögat. Hon kunde knappt öppna det. Så såg det INTE ut kvällen före!! Något hade hänt och det såg ut att göra ONT!! Ringde veterinären på torsdag morgon och fick en tid några timmar senare. Molly skötte sig exemplariskt när vi var där, och vi fick veta att hon fått en liten rispa på hornhinnan. Antingen har vår lilla donna varit i slagsmål eller så har hon sprungit in i en kvist eller något. Inget annat tyder på att hon varit i fight så jag skulle tippa på att hon skadat sig på egen hand...tass. Nu blir det ögondroppar i tio dagar och sen hoppas vi att det läker av sig självt. Det ser redan mycket bättre ut. :o)