
Joel har ju varit så glad när han fått låna Marcus klubbor och nu har han fått en alldeles egen. Så här glad blir man då och nu kan träningen inför Team -08 ta sin början. :o)
Livet är inte de andetag du tar, utan stunderna som tar andan ur dig.






Fick det konstaterat än en gång när vi var på ettårskontrollen på bvc. Distriktsläkaren hade ALDRIG sett något liknande! Ett barn som följt ALLA sina tre kurvor (längd, vikt och huvudomfång) helt perfekt ända sedan han föddes och HELA sitt första år. Inte den minsta avvikelse vare sig uppåt eller nedåt på någon kurva där inte! Ett riktigt mönsterbarn!! Mamman däremot kunde man nog inte riktigt kalla för en mönstermamma den här dagen. Blandade ihop mina egna barn och sa högt och tydligt i väntrummet att det var Erik som väntade på att få komma in. Erik var ju inte ens med. Inte Marcus heller. Bara Joel och hans vimsiga mamma. Kom på mitt misstag när inte sköterskan kunde hitta någon Erik på listan. Fick skamsen tala om att det faktiskt var Joel min son hette, och att sånt händer när man har så många pojkar hemma. De andra föräldrarna i väntrummet fick sig i alla fall ett gott skratt. Kul att man kan glädja någon annan tycker jag... Hmm... ;o)
Skickat från min iPhone
Idag var det äntligen dags för Joels kalas. Nu har han äntligen blivit frisk från sin envisa förkylning (näst intill i alla fall) och var på ett solskenshumör när han skulle firas. Gäster, tårta, bullar och paket blev det. När alla stämde upp i "Ja må han leva" tittade Lilleman på mig och såg väldigt fundersam ut. Tack alla för uppvaktningen av Joel idag!! :o)
