NYMÖBLERAT

Nygamla möbler i vardagsrummet. Tack Anica!

VARFÖR VÄLJA?

Ironman eller pumpa..? Varför välja en när man kan vara båda samtidigt!? 

MERA POOLBYGGE

Alla vill ju få klart poolen så fort som möjligt, så igår var jag ute med grabbarna och skottade grus. Erik och jag kämpade på med spade och skottkärra, Marcus stod i gropen och krattade och jämnade till och Joel...hmm...var inte helt nöjd med situationen. Surputte! :o)

ROADKILL

Härom dagen kom en stolt jamande Tyson inspringandes och la en väldigt fin present på lekmattan. Han la den så perfekt på en av vägarna, så jag var tvungen att ta ett kort. Snacka om roadkill. Behöver jag tala om att det inte blev något skrovmål? Råttan fick en flygtur ut på ängen och Tyson stod som ett frågetecken. Duktig kisse, men håll de små satygen utomhus!!

LÄSBORGARMÄRKET

Vilken bra idé! Den här finns att hämta till barnen på Akademibokhandeln. En morot för att få barnen att läsa under sommaren. Erik och jag ska göra ett försök. Läser man fem böcker (antingen han själv, vi tillsammans eller jag för honom), så får man hämta ett vitt läsborgarmärke. Läser man fem böcker till får man det röda märket, och lyckas man läsa ytterligare fem så får man det svarta märket. Kul tycker jag! 

VÅR FEMTE BRÖLLOPSDAG

Träbröllop heter det visst när man varit gifta i fem år. Det struntade vi i! Jag fick oerhört vackra smycken av maken och han fick ny parfym av mig. Inget trä så långt ögat nådde! Barnvakt hade vi och åt god kinamat på kvällen. Mums!! 

POOLBYGGE

Här förvandlas vår fina gräsmatta till en stor lergrop. En STOR lergrop!!

SKOLAVSLUTNING 2013

Så blev det dags för årets skolavslutning. Bara Erik vi fick se och beundra i kyrkan i år. Marcus hade avslutning kvällen före och då var det utan föräldrar. Joel hade sommarfest på dagis veckan innan. Erik var så klart finast i Rasbo kyrka i år också, och hans klass sjöng så fint. Många lyckliga barn som äntligen fick sommarlov. 

REIKER

Jag har köpt skönaste skorna ever!! Söta är de också, mina nya Reiker. 

LIKA?

Visst syns det att vi är släkt!? Jag hittade det här gamla fotot hemma hos min farmor för flera år sedan, och hajade till när jag först såg det. Där är ju jag!! Annan frisyr och andra kläder, men oj så lik mig! Jag fick veta att kvinnan på bilden är min farmors moster och att bilden är tagen den 25/9 1911. Jag som inte är så lik vare sig min mamma eller pappa, hade nu hittat vem jag kunde spåra mina fantastiska gener till. ;o)

MEDELTIDA MARKNAD

På självaste nationaldagen åkte jag och Erik med Angelica och Simon, till Husby Långhundra på medeltida marknad. Angelica, jag och Simon hade fina medeltidskläder på oss och det var jättekul att få känna sig så fin. Vädret var helt underbart och vi hade en riktigt trevlig dag. Killarna målade egna sköldar (som kladdade av färg på fina kläder) och tittade på tornerspel med tjusiga riddare till häst. Jag och Angelica handlade lite småsaker. Sen kom Erik och Simon på att de skulle köpa varsin pilbåge...och där tog det roliga och trevliga en paus kan man väl säga. Man fick stå i kö i över en timme för att få köpa den där jädrans bambustaven med snöre på! Käringen som stod och sålde var det minst stressade jag någonsin sett i mitt liv. Sååå långsam! Skulle instruera varenda unge, låta de välja båge, färg på pilarna och vilket koger de skulle ha. Allt i snigelfart. Jag och Angelica höll på att smälta i värmen. Stod ju i kö mitt i solen i våra lager-på-lagerkläder. Jag bad om dispens och tack och lov var Angelica tålmodig och stod kvar med killarna, medan jag gick och kollade lite och sökte mig till skuggan. När vi äntligen fått de där bågarna, koger och pilar, så tog det ungefär tre timmar innan Erik skjutit bort två pilar, försatt mig i livsfara med den tredje och sen fått bågen konfiskerad. Ett mindre lyckat inköp! Tack för en härlig dag Angelica!!

VI BLIR MED POOL

Här är väl ord nästan överflödiga..? Vi vill ha en sådan som är överst på bilden. Bara att hugga i!! Marcus fick äran att ta det allra första spadtaget. Äntligen är drömmen på väg att bli verklighet.

ÖDLOR

När vi åkte till familjen Widlund i Alunda, för att äta middag, gick en av Eriks önskningar i uppfyllelse. Pappa Widlund har både ödlor och sköldpaddor, som det länge tjatats om att få åka och titta på. Erik fick hålla i både Skalman och kameleonter. Vilken lycka! Tack snälla Bosse! En god grillmiddag i mycket trevligt sällskap blev det. Ni är bäst!

EFTERLÄNGTAD

Väl hemma från stugan, fick jag känslan av att ha varit väldigt efterlängtad. Att alla tre katterna kommer och trängs om knäplats är inte helt vanligt, men nu fick jag gosa med Tyson, Tiger och Molly samtidigt. Hög mysfaktor!! 

VI ÅKTE TILL STUGAN

Hela senvintern och våren har grabbarna tjatat om att få åka till sommarstugan, så en helg i slutet av maj styrde vi kosan upp till Härnösand. Macke hade varit uppe ett par helger för att renovera det gamla köket, och nu fick vi äntligen se resultatet. Oj, så fint!! Jättekul att se så bra det hade blivit. Marcus, Erik och Joel njöt för fullt under helgen och vi hade riktigt bra väder. När söndagen kom var det ingen som ville åka hem, men vi var så illa tvungna. Jag blev firad på Mors dag innan vi åkte, och presenterna gick förstås i rosa. Tack mina underbara! Älskar er!!

MYS MED PAPPAN

Joel och pappan myser loss i hängmattshammocken.

PUSHING 40

En relativt nystanen bild på undertecknad. Snart säger jag hej då 39 och hej...19 var det väl..? Det känns så i alla fall. 

GHOSTSICKNESS...

...heter det här avsnittet av "Supernatural", och det är ett av de roligaste. Den här bilden är bara för dig Angelica!! ;o)

SUPERNATURAL

Under min sjukskrivning hade jag sällskap av de här grabbarna. Jag betade av åtta säsonger av den "sketabraiga" serien "SUPERNATURAL". Jag hade även gott sällskap av bästa vännen som satt och tittade hemma i sin egen fåtölj. Efter några avsnitt var jag fast. Bröderna Dean och Sam Winchester (moderna ghostbusters) slåss mot vampyrer, onda andar, häxor, demoner, självaste Lucifer och alla möjliga (och omöjliga) otäckingar. De avstyr domedagen, hamnar i helvetet och tar sig ut igen, hamnar i Skärselden och kommer tillbaka, mister allt och alla som står dem nära, men de har varandra. Och så har de Castiel. En ängel som slåss på deras sida...för det mesta...och som ger en helt ny bild av vad en ängel går för. Har du inte sett den här serien...sätt igång! Love it!!!

JOEL FOKUSERAR

 

En dag satte sig Joel i skräddarställning på golvet (precis som på bilden). Jag frågade honom vad han gjorde och han sa att han fokuserade. Varför då, undrade jag nyfiket? 

-För att få kraft, sa Joel. 

-Funkar det då, frågade jag?

-Nä...

Det går tydligen bra att fokusera i bilen också. Gärna till lite "Kina-musik". :o)

SOMMARFINT

 

Kul att få göra "det lilla extra" så här på sommaren. Egenhändigt fixad frisyr och fina somriga naglar.

UNDER ISEN...

...har jag varit i nästan ett halvår. Massor av strul på flera områden ledde till en lång sjukskrivning. Jag har upptäckt att jag inte är mer än människa. Jag fixar inte hur mycket som helst hur länge som helst. Att ha det tufft och må dåligt själv är en sak, och det kan jag ta, men när mina barn har det jobbigt gör det ont och gnager i mig långt in i hjärta och själ. Att försöka vara supermamma och själv göra allt jag kunde för mina barn, tog ut sin rätt till slut. Att ständigt ha denna oro för de små, dag som natt, blev mer än jag orkade. Det förstod jag ju så klart inte till en början. På med krigsmasken varje dag och göra det man ska, som en duktig flicka. Välsminkad och med påklistrat leende kunde jag lura vem som helst i min omgivning. Ingen visste hur dåligt jag mådde. Hur skulle någon kunna veta..? Jag vägrade ju till och med att inse det själv! Jag körde på som vanligt, så mycket jag orkade. "Jag ska BARA fixa det här först". "Jag ska BARA bli klar med det här. SEN kan jag varva ned...". Det där SEN kom aldrig. Nya saker att ta tag i dök upp och vilan fick vänta...och vänta...
Men hur mycket jag än förnekade alla symtom, så sa kroppen ifrån till slut. Denna fantastiska kropp (som jag alltid gnäller på för att den är för tjock, för slapp och för blek...) fick nog och gav mig sådan yrsel att jag knappt kunde stå utan att svaja. En dag när jag satt i bilen vid ett rödlyse utanför polishuset, vred sig hela världen ett halvt varv och jag trodde att jag skulle tuppa av. Tunnelseende och sus i öronen. Körde vidare till jobbet, parkerade och bytte om. Klart att jag skulle jobba! "Hur är det Anna..?", "Hur mår du..?", "Du är så blek idag...", "Du ser så trött ut...". Jag log och jobbade på. Nästa dag var orken slut. Sjukanmälde mig på jobbet. Efter mycket kortfrånvaro pga ständig huvudvärk, migränanfall och magont behövde jag ett sk förstadagsintyg från läkare. Bokade tid till Previa och fick komma samma förmiddag. Macke följde med mig. Kände mig som en zombie när jag kom dit, helt avtrubbad. In till läkaren och upp på britsen. "Hur mår du Anna..?". Jag började prata om mina symtom. Huvudvärk varje dag dygnet runt, magsmärtor, tätare migränanfall... "Vad tror du själv att det kan bero på..?". Jag började berätta om att det var dåligt med folk på jobbet och mycket att göra, så nog var det lite stressigt. Lite allmänt irriterat och dålig stämning bland personalen. Många som är slutkörda. Så långt allt väl, men när jag började berätta om barnen så brast det. Jag satt där på britsen och grät som Lille Skutt. Kunde inte hålla emot längre. Grät och grät.
Läkaren höll upp fingrarna och måttade ut någon cm mellan tummen och pekfingret. "Anna, du är ungefär så här långt ifrån en depression och ungefär lika långt ifrån att bli utbränd". Va!? Vem!? Jag!? Hur då!? Eller jag menar...vad då, vad sa hon..?? Depression?? Utbränd?? Jag har ju bara ont i huvudet..! Jag är rätt så stressad, visst, men deprimerad!? Lägg av!!
"Du ska vara hemma ett tag nu, Anna. Du behöver det. Efter så här långvarig stress kan det ta tid att komma igen".
Fem månader tog det. Precis när jag påbörjat behandlingen (lyckopiller och psykologkontakt) började mitt hjärta att strula. Efter ett helt dygn med dubbelslag körde Macke mig till vårdcentralen. Det är säkert inget tänkte jag. Det hör säkert ihop med allt annat skit. Ekg:t visade annat och jag blev skickad till akuten. Efter åtta timmar på hjärtövervakning där, fick jag åka hem med beskedet att det säkert skulle ge med sig inom något dygn. Det gjorde det inte. Sex veckor höll det på och under den tiden blev det ytterligare ett akutbesök, ett arbetsprov och ett ultraljud. Ultraljudet visade på tre läckage och ett förstorat rum i hjärtat. Den kändes ju precis som något jag behövde och panikångesten blev ju mycket bättre av att nu börja oroa mig för hjärtfel. Fick betablockerare för att minska extraslagen och som bieffekt sänktes min redan låga vilopuls, från 55 ned till 44. Jag blev yr och kunde bli svimfärdig även fast jag satt ned. En kväll höll jag på att tuppa av fast att jag låg ned och sen vågade jag knappt sova. Till slut kunde man konstatera att läckagen var tillräckligt beskedliga för att jag skulle kunna sluta med tabletterna, och då mådde jag bättre. Efter sex veckor upphörde extraslagen och nu känner jag bara av det ibland.
Pga hjärtutredningen fick jag avbryta den andra behandlingen och allt fördröjdes flera veckor.
Efter fem månader hemma fick jag nog. Vaknade en dag och kände att nu vill jag tillbaka. Jag ringde jobbet och veckan efter började jag jobba 25%. Jag är enormt trött men mår så mycket bättre nu. Jag har haft så mycket hjälp och stöd runt omkring, från både familj och vänner. Ovärderligt!!! Tack alla älskade!!!
Barnen mår också bättre och vi ser fram emot sköna lediga dagar och veckor. Snart är det dags för sommarlov. Livet ler och jag tror både på mig själv och på mycket bättre dagar.