Vad ska man säga..? Mina vädjanden till högre makter, att min familj ska få slippa fler olyckor, verkar inte höras eller tas på allvar. Det känns nästan löjligt att återigen behöva skriva att Herr Oledolyckan varit framme med sina långa fingrar, och lagt sig i mitt liv. Den här gången var det min (o)tur...
Jag var på väg hem från jobbet och skulle ut till Gåvsta och hämta Erik på fritids först. Eftersom det är vägarbete på 288:an valde jag att åka Almungevägen och sen över skogen, precis som jag gjort hundratals gånger förut. Jag körde som jag brukar, runt 70 km/h och det var knappt någon trafik. Jag fick dock ganska snart en röd bil bakom mig och han körde ganska nära. Jag funderade på om jag skulle köra in till kanten och låta honom köra förbi, men valde att ligga kvar. Jag hade ingen direkt brådska så jag stressade inte.
Någonstans mitt i skogen, när jag kom över ett litet backkrön och in på en raksträcka, får jag syn på en mörk bil som kör emot mig på fel sida. Min första tanke var att han nog svängt ut på vägen precis och var på väg över till sin sida. Sen tänkte jag att han kanske bara parkerat på den sidan och var på väg att åka där ifrån. Avståndet minskade ganska snabbt och jag hade nu fått ner hastigheten till ca 50 km/h. När vi närmade oss ett möte hade den mörka bilen dragit sig över mot sin sida av vägen och jag drog mig ut åt min kant, så långt jag bara kunde. Jag körde ända ute i gräskanten och var helt säker på att jag skulle kunna komma förbi... Då bara smällde det!!!
Plötsligt var bilen fylld av krutrök och stod på tvären över vägen med baken ned mot diket. Vad sjutton hände?? Det tog några sekunder innan jag fattade att jag faktiskt krockat, men jag kunde fortfarande inte förstå HUR!!
Jag öppnade bildörren och klev ur. Jag var oskadd. Helt otroligt. Den äldre mannen i den mörka lilla bilen klev också ur sin bil, även han utan skador. Jag fattade inte vad som hänt och gick fram och frågade varför han körde på fel sida, om han blivit sjuk eller tuppat av. Då sa han att han inte visste.
Jag gick tillbaka till min bil och letade reda på min mobil som flugit iväg vid smällen.Jag kände att jag hade ganska ont i höger handled och underarm. När jag drog upp ärmen på koftan såg jag en deformerad och jättesvullen arm. Det såg ut som om någon lagt in en kiwi under huden!! Jag hade skrapsår och blödde lite på vänster tumme. Jag ringde Macke och talade om att jag smällt med bilen. Först trodde han att jag skojade och när han insåg att jag menade allvar, frågade han hur det gått med bilen. Män!!
"Jo tack, jag mår ganska bra"...
Bilen var inte heller så kvaddad som jag trodde att den skulle vara efter den smällen. Båda krockkuddarna i fram hade ju lösts ut och den på passagerarsidan hade krossat vindrutan. Sidospegeln på förarsidan var trasig, hela sidan på bilens förarsida var repad och det var en buckla framför bakskärmen. That´s it!
Killen som kört bakom mig ringde 112 och sedan ställde han ut varningstrianglar åt båda håll. Min bil stod ju på sidan men gubbens bil stod på tvären mitt i vägen, så ingen kom förbi.
Jag gick fram och pratade med gubben igen. Frågade vad som hänt. Då stammar han fram att han druckit!! Han förklarade att han blivit pensionär för några dagar sedan och att nu kunde han ju göra lite som han ville. Då bara blixtrade det för mig! Blev så häpen och arg att jag var tvungen att gå där ifrån. Jag ringde Macke igen och talade om att gubben var rattfull. Även Macke blev galen!
Snart var två brandbilar på plats och jag blev beordrad att sätta mig i min bil. Jag tyckte de överdrev en aning, med tanke på att jag faktiskt gått omkring en bra stund redan. De kollade min arm och sa åt mig att försöka hålla huvudet så stilla jag kunde. Jag berättade för dem vad som hänt och att gubben var berusad.
Sen kom ambulansen. Jag fick nackkrage och blev fastspänd på en spineboard. Himmel! Jag som fortfarande tyckte att jag kunde vänta på Macke och åka med honom in till akuten för att röntga armen. Jag mådde ju bra! Men icke!! In i ambulansen och där sattes nål och togs prover och kontroller. Precis när vi skulle till att rulla iväg bankade det på sidan av ambulansen och en brandman meddelade att mina anhöriga hade kommit. Macke stack in huvudet och frågade hur jag mådde. Sen åkte vi.
Jag var rädd att börja må illa och bli åksjuk på vägen, men det gick bra hela vägen in.
På akuten togs jag emot direkt och man tog fler prover och frågade hur allt gått till. Sen skulle jag vänta på att få komma till röntgen. En akut CT av hela kroppen skulle göras samt en slätröntgen av min arm. Började känna att även axeln gjorde ont så den skulle också kollas.
Macke kom in och hade Marcus och Joel med sig. Marcus såg lite blek ut om nosen och i det läget jag låg var det en utmaning att försöka övertyga honom om att mamma mådde bra. Macke valde att köra hem dem till Joels farmor och kom snart tillbaka ensam. Det kändes bättre så.
Nu blev det bekymmer! Minst sagt!! Plötsligt var jag galet kissnödig!! Jag hade kunnat betala sköterskan en bra slant om hon spänt loss mig och låtit mig gå på toa, men hon vägrade envist. Snart skulle jag ju få komma iväg på röntgen och om den såg bra ut skulle jag ju få komma loss. Men himmel!! Jag höll ju på att explodera!! Jag fick en mugg med en påse på... Jo tack du!! Att kissa liggande, fastspänd på en bräda gick inte min kropp med på. Till slut bönade och bad jag om att få bli tappad. Kateter är ingen höjdare men det var det bästa den dagen. Det kan jag lova!! Aaaahhhh..!!
Iväg till röntgen och sen tillbaka. Svaret dröjde en stund men när det kom var det ju värt all väntan..; allt såg bra ut. Inget brutet. Tack för det!!
Blev losskopplad från ryggbrädan och blev av med nackkragen (som vid det laget höll på att tränga in igenom kraniet på mig!!). Jag blev inrullad till AVA där jag skulle få lite fika innan jag fick åka hem.
Macke tog fikat och jag gick på toa. Två poliser dök upp innan vi hann iväg. De förhörde mig om vad som hänt och kunde bara bekräfta att gubben som kört på mig varit grovt rattfull.
Sen fick vi åka. Vi hämtade Marcus och Joel hos Inger och åkte sen ut till Gåvsta och hämtade Erik. Mamma och pappa verkade glada och lättade att se mig i så pass bra skick.
Hem! Hem! Hem!
Det blev en riktig cirkus pga en gubbe som tagit ett idiotiskt beslut att köra alkoholpåverkad. Jag var glad att jag klarade mig så pass bra, och att jag var ensam i bilen när olyckan var framme. Tänk om barnen varit med!
Nu väntar rättegång den 3/9 då jag ska vittna om vad som hände. Jag hoppas att den gubben aldrig mer får köra bil!
Bilen var inte heller så kvaddad som jag trodde att den skulle vara efter den smällen. Båda krockkuddarna i fram hade ju lösts ut och den på passagerarsidan hade krossat vindrutan. Sidospegeln på förarsidan var trasig, hela sidan på bilens förarsida var repad och det var en buckla framför bakskärmen. That´s it!
Killen som kört bakom mig ringde 112 och sedan ställde han ut varningstrianglar åt båda håll. Min bil stod ju på sidan men gubbens bil stod på tvären mitt i vägen, så ingen kom förbi.
Jag gick fram och pratade med gubben igen. Frågade vad som hänt. Då stammar han fram att han druckit!! Han förklarade att han blivit pensionär för några dagar sedan och att nu kunde han ju göra lite som han ville. Då bara blixtrade det för mig! Blev så häpen och arg att jag var tvungen att gå där ifrån. Jag ringde Macke igen och talade om att gubben var rattfull. Även Macke blev galen!
Snart var två brandbilar på plats och jag blev beordrad att sätta mig i min bil. Jag tyckte de överdrev en aning, med tanke på att jag faktiskt gått omkring en bra stund redan. De kollade min arm och sa åt mig att försöka hålla huvudet så stilla jag kunde. Jag berättade för dem vad som hänt och att gubben var berusad.
Sen kom ambulansen. Jag fick nackkrage och blev fastspänd på en spineboard. Himmel! Jag som fortfarande tyckte att jag kunde vänta på Macke och åka med honom in till akuten för att röntga armen. Jag mådde ju bra! Men icke!! In i ambulansen och där sattes nål och togs prover och kontroller. Precis när vi skulle till att rulla iväg bankade det på sidan av ambulansen och en brandman meddelade att mina anhöriga hade kommit. Macke stack in huvudet och frågade hur jag mådde. Sen åkte vi.
Jag var rädd att börja må illa och bli åksjuk på vägen, men det gick bra hela vägen in.
På akuten togs jag emot direkt och man tog fler prover och frågade hur allt gått till. Sen skulle jag vänta på att få komma till röntgen. En akut CT av hela kroppen skulle göras samt en slätröntgen av min arm. Började känna att även axeln gjorde ont så den skulle också kollas.
Macke kom in och hade Marcus och Joel med sig. Marcus såg lite blek ut om nosen och i det läget jag låg var det en utmaning att försöka övertyga honom om att mamma mådde bra. Macke valde att köra hem dem till Joels farmor och kom snart tillbaka ensam. Det kändes bättre så.
Nu blev det bekymmer! Minst sagt!! Plötsligt var jag galet kissnödig!! Jag hade kunnat betala sköterskan en bra slant om hon spänt loss mig och låtit mig gå på toa, men hon vägrade envist. Snart skulle jag ju få komma iväg på röntgen och om den såg bra ut skulle jag ju få komma loss. Men himmel!! Jag höll ju på att explodera!! Jag fick en mugg med en påse på... Jo tack du!! Att kissa liggande, fastspänd på en bräda gick inte min kropp med på. Till slut bönade och bad jag om att få bli tappad. Kateter är ingen höjdare men det var det bästa den dagen. Det kan jag lova!! Aaaahhhh..!!
Iväg till röntgen och sen tillbaka. Svaret dröjde en stund men när det kom var det ju värt all väntan..; allt såg bra ut. Inget brutet. Tack för det!!
Blev losskopplad från ryggbrädan och blev av med nackkragen (som vid det laget höll på att tränga in igenom kraniet på mig!!). Jag blev inrullad till AVA där jag skulle få lite fika innan jag fick åka hem.
Macke tog fikat och jag gick på toa. Två poliser dök upp innan vi hann iväg. De förhörde mig om vad som hänt och kunde bara bekräfta att gubben som kört på mig varit grovt rattfull.
Sen fick vi åka. Vi hämtade Marcus och Joel hos Inger och åkte sen ut till Gåvsta och hämtade Erik. Mamma och pappa verkade glada och lättade att se mig i så pass bra skick.
Hem! Hem! Hem!
Det blev en riktig cirkus pga en gubbe som tagit ett idiotiskt beslut att köra alkoholpåverkad. Jag var glad att jag klarade mig så pass bra, och att jag var ensam i bilen när olyckan var framme. Tänk om barnen varit med!
Nu väntar rättegång den 3/9 då jag ska vittna om vad som hände. Jag hoppas att den gubben aldrig mer får köra bil!