Första veckan efter Joels olycka hörde jag inte ett pip om att det gjorde ont i pannan, men dagen innan vi skulle ta bort plåstren började Joel plötsligt gråta. Det kliade, killade och gjorde ont i såret. När jag tittade så rann det ut något blodblandat gegg under plåstret. Tog bort det översta plåstret och såg en massa genomblodade små Steristrips. Svårt att se hur såret såg ut under allt och jag ville att någon skulle titta på det. Vi åkte till Närakutens drop in-mottagning där vi fick sitta och vänta i en och en halv timme. Jag var imponerad över hur duktig Joel var trots att det var så tråkigt att vänta. När vi väl fick komma in fick vi träffa en sköterska som jag hoppas att vi slipper se fler gånger. Steristripen skulle bort och hon hade tydligen inte tid med det. De satt ju fast! Så mamman fick en massa blöta tvättlappar att blöta upp såret med. Efter 25 sekunder kom människan tillbaka och tyckte att nu fick vi nog vara klara. Joel grät och tyckte det gjorde ont. Då tog hon tag i en hörna och drog bort alla Steristrip samtidigt! Joel skrek och såret var öppet och blödde. "Men det där ser ju jättefint ut. Inte alls infekterat. Så bra. Då kan ni gå hem". Jag frågade om vi inte skulle ha något på såret men det behövdes tydligen inte alls. "Det är bara bra om det får lufta. Det ska lufta ordentligt". Men snälla nån!! Killen är 3½ år!! JÄTTEBRA att skicka hem honom med ett öppet blödande sår mitt i pannan!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK!!?? Jag hann inte ens ifrågasätta hennes beslut innan hon pep ut genom dörren och hämtade nästa patient. Jag blev så arg att jag tog Joel och väskan och stormade ut. Styrde raka vägen till Barnakuten där vi fick vänta fem minuter, fick träffa en kanonbra sköterska (syster Patrik) och såret blev tvättat och ordentligt omlagt. Jag berättade vad som sagts på Närakuten och de kunde bara hålla med om att det var en "rätt annorlunda bedömning".
Tre dagar senare tog vi bort kompresserna och då såg såret bättre ut. Det blir nog ett synligt ärr eftersom såret tyvärr sprack upp trots lim och tejp, men det är ju ett mindre bekymmer.
Pappan har beställt hem halktejp som ska fästas i trappan på dagis, och nu hoppas vi att vi slipper fler olyckor på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar