somnar till slut, utmattad av all gråt. 22.00 vaknar Lilleman efter
endast fyra timmars sömn. Täppt i näsan och ledsen. Näst intill
otröstlig. Börjar oroa mig för att han har ont någonstans, så
mycket gråter han. Trycker lätt på öronen och klämmer lite på
magen, men det verkar han inte reagera på. Bara fortsätter att
gråta. Vägrar ligga i sin säng och man får knappt hålla i honom.
Ju mer han gråter desto snorigare blir det i näsan vilket i sin tur
gör det svårare att suga på nappen. När en timme gått går vi och
lägger oss men Joel får nästan panik bara man närmar sig hans säng
med honom i famnen. Han vill inte ligga i vår säng heller. Vad gör
man? Han är ju dötrött vid det här laget. När nästan en timme
gått med konstant gallskrik la vi honom i sin säng trots vilda
protester. Vi la honom ner och han ställde sig upp, vi la ner honom
igen och han gallskrek och ställde sig upp igen. Så höll det på.
Till slut orkade han inte kämpa emot längre utan låg kvar. Skrek men
låg ner. Så strax efter midnatt bleknade skriken och blev till
trötta snyftningar som till slut dog ut och ersattes av en ljuvlig
tystnad. Bara djupa, förkylningsrossliga andetag och ett gott
smackande på nappen hörs nu. Hoppas att du får sova skönt nu lilla
vän. Det behöver du.
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar