TILLBAKA

Efter att ha varit däckad av ett hemskt migränanfall i två dygn, är jag nu tillbaka från någonstans mellan liv och död. Migrän är lika onödigt som fästingar och mygg om ni frågar mig! Fy sjutton vad ett huvud kan värka!! Ett tag hade jag så ont att jag inte visste om jag skulle svimma eller kräkas. Natten var outhärdlig! Hade så ont att jag inte ens kunde ha huvudet på kudden! Provade att sitta upp och sova, men utan stöd för knoppen var det ju dömt att misslyckas. Vad gör man då? Det enda som hjälper mot huvudvärken är att sova, men det går inte eftersom man inte kan ligga pga huvudvärken... Tips och idéer tas tacksamt emot. För första gången i min migränhistoria provade jag att ta dubbel dos av min migränmedicin, men inte ens det hjälpte. Medicinen är kanon när den hjälper. Enda biverkningen jag får är att jag blir ännu tröttare och dåsigare, men det kan man ju gärna ta bara man slipper ha ont. Nu hade jag precis lika ont men blev galet trött! Gårdagen var ingen höjdare! Hade alla mina tre gossar hemma och alla behöver ju mamma lite då och då. Det var bara att fram-mana superkrafter någonstans ifrån och ta itu med allt som skulle göras. Joel är ju en ganska aktiv 9-månaders kille som man inte tar där man satt honom längre, så jag hade att göra. Joel fick sitt bad, golven blev dammsugna (för att Joel inte skulle se ut som en liten hårboll...), sängen blev bäddad, katterna fick mat, diskmaskinen blev både ur- och i-plockad, grabbarna fick både frukost och lunch (själv hade jag noll aptit och gick och vinglade mellan väggar och dörrposter...) och till slut fick även mamman duscha. Försökte sova lite när Joel sov middag, men det gick inte så bra. Marcus och Erik blev osams om något, och mamma behövde ingripa. Så trött att tårarna brände innanför ögonlocken, men jag vet ju att huvudvärken bara blir ännu värre om jag börjar gråta. Älsklingen kom hem lite tidigare och tog över. Tack och lov för det! Jag kunde äntligen lägga mig och vila en stund, men någon sömn blev det inte förr än till natten. Idag är det bättre. Har fortfarande ont och är väldigt trött, men jag kan i alla fall stå rakt. Jag har haft migrän sedan jag var 14 år, men det är inte så ofta jag får sådana anfall som den här gången. Kan inte låta bli att undra hur många "små grå" som kolar vippen en sådan här gång. Usch och fy!!  :o(