NÄRAKUTEN VS BARNAKUTEN

Första veckan efter Joels olycka hörde jag inte ett pip om att det gjorde ont i pannan, men dagen innan vi skulle ta bort plåstren började Joel plötsligt gråta. Det kliade, killade och gjorde ont i såret. När jag tittade så rann det ut något blodblandat gegg under plåstret. Tog bort det översta plåstret och såg en massa genomblodade små Steristrips. Svårt att se hur såret såg ut under allt och jag ville att någon skulle titta på det. Vi åkte till Närakutens drop in-mottagning där vi fick sitta och vänta i en och en halv timme. Jag var imponerad över hur duktig Joel var trots att det var så tråkigt att vänta. När vi väl fick komma in fick vi träffa en sköterska som jag hoppas att vi slipper se fler gånger. Steristripen skulle bort och hon hade tydligen inte tid med det. De satt ju fast! Så mamman fick en massa blöta tvättlappar att blöta upp såret med. Efter 25 sekunder kom människan tillbaka och tyckte att nu fick vi nog vara klara. Joel grät och tyckte det gjorde ont. Då tog hon tag i en hörna och drog bort alla Steristrip samtidigt! Joel skrek och såret var öppet och blödde. "Men det där ser ju jättefint ut. Inte alls infekterat. Så bra. Då kan ni gå hem". Jag frågade om vi inte skulle ha något på såret men det behövdes tydligen inte alls. "Det är bara bra om det får lufta. Det ska lufta ordentligt". Men snälla nån!! Killen är 3½ år!! JÄTTEBRA att skicka hem honom med ett öppet blödande sår mitt i pannan!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK!!?? Jag hann inte ens ifrågasätta hennes beslut innan hon pep ut genom dörren och hämtade nästa patient. Jag blev så arg att jag tog Joel och väskan och stormade ut. Styrde raka vägen till Barnakuten där vi fick vänta fem minuter, fick träffa en kanonbra sköterska (syster Patrik) och såret blev tvättat och ordentligt omlagt. Jag berättade vad som sagts på Närakuten och de kunde bara hålla med om att det var en "rätt annorlunda bedömning".

Tre dagar senare tog vi bort kompresserna och då såg såret bättre ut. Det blir nog ett synligt ärr eftersom såret tyvärr sprack upp trots lim och tejp, men det är ju ett mindre bekymmer.

Pappan har beställt hem halktejp som ska fästas i trappan på dagis, och nu hoppas vi att vi slipper fler olyckor på ett tag.

KLIPPKORT PÅ BARNAKUTEN

Jag hade precis klivit ur duschen när mobilen ringde. "Hej det är Cattis från dagis. Joel har ramlat och slagit sig ganska illa i pannan". Man hinner tänka väldigt mycket de följande sekunderna. "Det är ett rätt ordentligt jack och det blöder mycket så jag tror det är bäst om någon av er kan komma". Där stod jag i underkläderna och med handduken om mitt blöta hår. Några minuter senare stod jag och kramade en ledsen liten kille, med omlindat huvud på dagis. Vi hämtade upp storebröderna och åkte raka vägen upp till Barnakuten. Himmel, vi var ju nyss här och gipsade armen på samma lilla kille!! Vi borde nog fråga om ett klippkort...eller är det att måla Fan på väggen..?

Efter en rejäl hutt Alvedon och diverse kontroller skulle såret blottas och rengöras. Det hade slutat blöda, var ca 2 cm långt och väldigt djupt. Nog för att jag är sjuksköterska men när det gäller ens egna små, är man inte så kaxig. Stackars liten!

Trots att det var lite läskigt och gjorde ONT, så låg Joel tappert stilla och höll pappas hand medan tårarna rann. Såret tvättades noga och blev kontrollerat av två läkare innan det limmades och tejpades ihop ordentligt.

Belöningen för tapperheten blev en glasstrut (som ganska snart efterskänktes till storebror Marcus). Adrenalinkicken gick ur och tröttheten tog överhanden, så Lilleman somnade gott på vägen hem med pappan och brorsorna. Mamman fick snällt stanna och jobba.

Nu skulle jag vilja be herr Oledolyckan att hålla sig undan från min familj ett tag. Ett långt tag!! Tack och lov för att det inte gick värre ändå!

SÅ GOTT DET ÄR MED FIKA

Fredag eftermiddag. Äntligen är en lång vecka slut och helgen tar vid. Medan pappan plågas hos den otäcka tandläkaren, tar jag och Joel en välbehövlig fika på Landings. Känns rättvist... :o)

ARMBROTT

Igår, när jag var på jobbet, kom ett sms från maken..; "De ringde just från dagis. Joel har ramlat och de tror att han kan ha brutit armen".
Pappan fick ila upp till förskolan och hämta Lilleman, som var så ledsen så ledsen. På sjukvårdsupplysningen tyckte man att Joel behövde en läkarundersökning, så det blev Barnakuten nästa. Mamman, som är något yrkesskadad, tyckte nog att det kändes lite överilat att söka akutvård när armen såg hel ut, inte ens var svullen och gick att röra på. Killar är ju ofta lite sjåpiga..! ;o)
Barnläkaren på akuten kände och klämde, och vi blev skickade till röntgen. Efter lång väntan togs några bilder och sen fick vi träffa läkaren igen. Radiusfraktur blev domen! Aj då! Det var visst inte så sjåpigt ändå... En gipsskena fixades som ska sitta på i tre veckor. Joel var så duktig under hela besöket men när gipset skulle på bröt han ihop. Ville INTE!! I mammas knä gick det dock bra till slut.
Nu skulle jag vilja ha alla i familjen hela ett tag! Först Eriks bilolycka i somras, sedan Mackes skoterolycka i februari och nu Joel.
Två brutna armar och ett brutet ben kan väl räcka för ett bra tag framöver tycker jag.

TANDIS

Idag var det så dags för Joel att gå till tandläkaren för första gången. Vi hade förberett honom lite dagarna innan, och berättat vad som skulle hända. Han var väl inte jätteförtjust i tanken på att behöva gå dit, men fann sig ändå i det. Väl där var det en mycket kavat liten kille som satt så snällt och stilla i stolen, och som gapade stort när han skulle. Tandläkaren frågade en massa saker och Joel svarade och pratade så mycket att samma fråga fick upprepas både en och två gånger.
Tandläkaren: -Joel, när brukar du borsta tänderna?
Joel: - Jag har två tandborstar hemma, en med en skateboard och en med Katten Jansson och tandkräm med Bamse och pappa har en iPad".
Tänderna var hela och bettet fint, så nu blir nästa besök om ca 18 månader. Skönt!

ERIK 8 ÅR!!

I torsdags fyllde Erik åtta år och vi firade honom i dagarna två. Han har ju, precis som mor sin, namnsdag dagen efter sin födelsedag, och de gäster som inte kunde komma på torsdagen kom och åt tårta på Mattias-dagen istället. På Eriks födelsedag föddes ju detta år en liten svensk sessa. Erik är född 040223 kl 04.20...prinsessan Estelle är född 120223 kl 04.26. Barnmorskan som förlöste min Jerka tyckte att han var så fin att hon gav honom smeknamnet "prins Erik". Så nu har Sverige både en prins och en prinsessa att skjuta salut för den 23/2.
Det blev smurfomania här hemma och Erik har väl över 30 Smurfar i sin Smurfby nu. Dessutom ett nytt roligt DS-spel med...Smurfarna!
Jag vågar nog dock lova att den bästaste presenten kom på fredagen..; egna, sprillans nya målvaktskläder (innebandy)!! Erik strålade av glädje! Han fick dessutom vara med och träna med Marcus lag, och lyckan var total! Sedan tvåårsåldern har den här killen näst intill bott i sporthallar runt om Uppland, då han fått hänga med när brorsan spelat. Nu äntligen gick drömmen om egna måliskläder i uppfyllelse!! Håller tummarna för ett framtida Team -04 där Jerka platsar i kassen!!
Grattis igen min älskade älskade unge!! Hoppas att du är nöjd med din åttaårsdag! Du... Mamman har faktiskt en present till... Den tar vi nästa helg!!
Älskar dig av hela hjärtat!!! :o)

TRÖSTLÖST ELLER HOPPFULLT?

Nu vill jag inte påstå att jag enbart gör gott. Jag är inte perfekt på långa vägar...inte på något plan...men jag kan ändå definitivt säga att jag FÖRSÖKER! Lite "Sikta mot stjärnorna och hamna bland trädtopparna". Jag har samma tanke varje dag när jag vaknar; Vad har jag att se fram emot idag? Det underlättar väldigt när det känns motigt att kliva ur sängen. Jag lovar! För det ÄR faktiskt så (i alla fall för mig), att det finns någon ljusglimt varje dag (om än så liten ibland...), något att glädjas åt. Just nu, när det är så mörkt och så kallt, och man ofta är trött och hängig, så är det värt hur mycket som helst att fokusera på den lilla guldkanten som faktiskt finns där. Idag till exempel är det fredag! Bara det är ju underbart när man vet att man är ledig i helgen. Jag tog med några påsar bullar och en burk kakor till jobbet för att få se lite extra glada miner hos mina kollegor. Bingo!! Fredagen blev plötsligt ännu bättre! Lite manfall på "golvet" idag och Anna-panna fick ta jourmottagningen. Gillas!! :o) Bra doktor, lätt att samarbeta med och KUL jobb = tiden rinner i väg!

Men visst kan jag ibland känna att det är lite tröstlöst. "Kasta pärlor till svin" står det i Bibeln och ibland känns det lite så. Hur glad man än är och hur positivt man än försöker se på saker, så bemöts man bara av suckar, stön och ständigt gnäll från olika håll. Är det dessutom måndag, regningt och jag har huvudvärk...då är det lite trögt att hålla mungiporna uppe. Men jag FÖRSÖKER, och det är väl ändå huvudsaken!? :o)

Så fortsätt försöka hitta guldkornen varje dag, sprid glädje och ljus. Det ÄR inte tröstlöst! Det är HOPPFULLT!!