jag glömt hur det känns att vara pigg, och har dessutom så ont i
huvudet nästan varje dag att jag börjar bli orolig. Alltid på samma
ställe. Som att få en skruvmejsel inkörd på höger sida av
skallen!! De dagar jag inte har ont är lätträknade. Fick lämna en
radda blodprover och en remiss är skickad till röntgen. Dessutom fick
jag veta att jag har en puls som riktigt vältränade människor brukar
ha. Ha!! Undrar hur många år det är sedan jag tränade. Bra
grundkondition då, sa läkaren. Ja tack, tänkte jag. Riktigt halt på
vägarna idag, men jag körde försiktigt och hem kom vi, jag och
Lilleman. Klädde av och slängde ut vår julgran som börjat se lite
hängig ut. Granbarr överallt!! Efter lunch var olyckan framme. Stod i
köket när jag hörde ett gallskrik utifrån hallen. Var där i ett
språng och får panik när jag ser golvet färgas rött av blod som
rinner från Joel. Fattar inte vad som hänt. Vad blöder!? Vad har han
gjort illa sig på!? Då inser jag att han måste blivit biten av vår
kanin!! Får tag i Joel som fortfarande gallskriker, tar oss in i
köket och river åt mig lite papper som jag klämmer åt runt det
lilla blödande pekfingret. Joel värjer sig och vill inte alls vara
med. Bär honom in i badrummet och försöker få titta hur illa det
är men så fort jag släpper lite så börjar det rinna igen. Joel
skriker och skriker!! Konstigt nog slås jag aldrig av tanken att
hålla honom över handfatet och skölja fingret! Vill bara få stopp
på blödningen. Blod överallt!! På honom, på mig, på golvet...
River ner kompresser och tejp från badrumsskåpet och lyckas till slut
få på något som får stopp på blödningen. Letar fram numret till
BVC och får komma direkt. Ett ganska djupt sår men det behövde inte
sys. Skönt! De tejpade ihop fingret och la om det. Kom hem efter 20
minuter med en liten trött kille. Inga problem att få honom att
somna. Sen var det dags att städa! Hade ju lyckats stöka till en del
i kaoset som blev. Satte mig och pustade ut och tänkte. Då plötsligt
visste jag ju precis hur jag BORDE ha gjort. Jag är ju för sjutton
sjuksköterska!! Men det är lätt att vara efterklok, och när mina
egna barn skadar sig då är jag först och främst MAMMA! Allt gick ju
bra till slut ändå. Nu håller jag tummar och tår för att det inte
ska bli någon infektion i såret, och för att det ska läka snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar