till lunch ungefär...om vi har lite tur. För sedan en liten tid
tillbaka är det inte längre ett alternativ att mata Joel. Nej, han
ska äta själv! Hälften sprids mellan golvet och haklappen, lite
hamnar i håret, en del i pannan och ögonbrynen, förhoppningsvis en
viss procent i magen och så en hel del på kläderna. Så efter
lunchen är det dags för sanering och nytt ombyte. Samma visa vid
middagen! Tacka vet jag välling!! Direkttransport från flaskan raka
vägen ner i Lillemans mage, utan klet och kladd på vägen. Najs!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar