ETT DECENNIUM

Klockan 06.21 i morse låg jag vaken i sängen och tänkte tillbaka i tiden. Närmare bestämt 10 år tillbaka. Det var då han kom till världen. Marcus. Det var då jag blev mamma för första gången. Jag minns det mesta från den natten men vissa saker tydligare än andra. Hur allt började. Värkarna. Snöovädret. Den, näst intill, outhärdliga smärtan. Frisyrbestyr (!) mitt i alltihop. Förväntan. Hur utlämnad jag kände mig. Hur jag en kort stund släppte taget och tänkte att dör jag så dör jag. Det kunde jag i alla fall inte göra något åt. Jag dog inte. Jag födde barn och blev mamma till en helt underbar liten kille. I samma stund som han lades upp på mitt bröst och jag såg honom för allra första gången, visste jag att jag aldrig någonsin skulle tvivla på att Gud finns. Jag hade ju ett av Hans underverk, precis där i mina armar. Den enorma lyckan kommer jag att minnas så länge jag lever. Tack min älskade Marcus för att du kom till världen och för att jag blev din mamma, där och då. Tack för att du finns, här och nu! Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå. Kram från mamma och grattis på din tionde födelsedag.

Nyvaken?? Eller har han legat vaken och väntat??

Frukostgott på sängen och lite paket så klart.

Böcker är bra! Både roligt att ge och att få.

Pokémon-kort från brorsorna.

Joel var bra sugen på en av Marcus pepparkakor.

Erik var bra sugen på att se vad som fanns i paketen.

Lyckan var gjord när skokartongen innehöll det hett efterlängtade spelet han önskat sig så.

Joel tyckte det blev en väldigt spännande morgon med sång, paket och pepparkakor.