DAGEN EFTER

Dagen efter vi varit borta på julbord släppte inte Joel oss med blicken annat än när han skulle sova. Han, som vanligtvis är ett litet yrväder, satt som fastklistrad i pappans knä hela morgonen. Satt där med nappen och sin kanin och bara gosade. Som om han misstänkte att vi skulle rymma igen så fort han inte tittade.