plötsligt kommer ihåg saker bara av en doft. Man minns saker som
legat vilande, djupt nedbäddade i ens innersta glömska. Fascinerande
hur hjärnan fungerar! Ibland kan man känna igen en lukt så himla
väl men ändå inte minnas riktigt var ifrån. Man får bara den där
känslan av att just den lukten är förknippad med något man varit
med om. Luktminnen är på både gott och ont. Många tjejer med mig
minns ju hur vissa lukter blir helt outhärdliga när man är gravid.
För mig var badrummet värst med alla tvålar, schampon, parfymer och
annat. Vissa sådana saker är fortfarande bannlysta här hemma, för
illamåendet kommer tillbaka när jag känner lukten. Sen är det ju
den goda biten... Som lukten av ens barn eller lukten när man kliver
in hemma hos mamma och pappa. Lukten av någon man håller väldigt,
väldigt kär kan ju få det att bubbla av lycka och hjärtat att slå
dubbla slag. Framför allt om han inte finns där intill... När man
inte kan få den där kramen... När man är ifrån varandra... Då kan
doften vara som en smekning. Spännande sånt där!
Skickat från min iPhone
Jag minns hur du brukade gå och lukta på vår tvätt som mamma hängt ut när du kom över till oss... Minns du det själv? /k
SvaraRaderaHahaha!! Ja då, det minns jag så väl. Undrar fortfarande vad din mamma använde för tvätt- och sköljmedel, för inget jag hittat har luktat lika gott. Är sköljmedelsfanatiker så jag antar att de där gamla takterna sitter i fortfarande. Tvätt SKA lukta gott och det ska lukta länge!! När din mamma bakade alla sina julkakor luktade det också VÄLDIGT gott!! Smakade väldigt gott också minns jag. :o)
SvaraRadera